Matkultur

Om mat och matkulturen här i USA kan man skriva många och långa böcker om. Jag ska inte göra något långt utlägg här men jag tänker skriva om några situationer och citera kompisar här för att visa att det är en helt annan kultur än hemma.

Förskolan: ett av barnen tar med snack till alla de andra barnen, detta består oftast av kakor, chips eller annat onyttigt. (jag som ofta tar frukt fick höra av fröken att "på sin födelsedag är det inte så roligt att äta äpplen... "- klart att jag tog onyttigt och sött med på Ms födelsedag).
Mammagruppen: en mamma sa, "min son fick nutella/jordnötssmör macka med sig idag. Han gillar inte jordnötssmör men jag säger till honom, att han måste få i sig proteiner". De ser jordnötssmör som guld här.
En annan mamma till sin tvååring: "du har choklad runt hela munnen" Sen vänder hon sig till oss och säger helt naturligt, "hon åt chocolatechips muffin till frukost".
Lunch hos kompisar: pizza och cheddarpopcorn eller korv och chips.

En annan dag ska jag lägga ut lite råd från M. Pollans bok, Food Rules.

Tack J för att du påminde om chokladmjölken. Föräldrarna verkar helt lyckliga när barnen dricker chokladmjölk. Kalcium är bra.

En tradition som jag verkligen gillar är "knytkalas" (potluck). Varje gång grannarna har fest (minst varannan månad) är det knytkalas. Det är perfekt. Alla tar med en rätt, det finns alltid massa god mat och det är ingen som har behövt stå och laga allt. Sen att jag saknar att få sitta ner och äta en "genomtänkt" middag (inte alltid stå med sin mingeltallrik med 40 olika saker på) är bara lite charmigt just nu.

Drive-in movie

Om man tänker på något väldigt typiskt amerikanskt så kommer nog Drive-in movie högt på listan. Nu vet jag inte hur vanligt det är längre men vi har i alla fall fått uppleva det. Det finns en anläggning 25 minuter från oss och i helgen visade de Shrek 3. Det jag tänker på när jag tänker drive-in movie, är ett hånglade par i en bil men nu var det inte riktigt så det gick till.... barnen var så klart med, det var liksom själva planen för oss- att hela familjen kan gå på bio tillsammans. Tjejernas förskolekompisar (5 barn) satt i bakluckan på en bil (not a car it was a SUV) och vi andra satt på campingstolar utanför bilarna (the SUVs). Det var fascinerande att ströva omkring och kolla på allt och alla. Amerikanarna är helt otroliga vad gäller "utrustning". De hade vändbara stolar i bilarna, löstagbara soffor, uppblåsbara madrasser på sina pick-up bilar, bord, coolers med mat, dricka och snacks.

Det är ett perfekt sätt att kolla på film - om man inte behöver följa med varje sekund vill säga, och om man kan tänka sig åka hem innan den barnförbjudna filmen börjar.... Tjejerna frågar redan om vi kan åka dit igen - och det gör vi så fort mormor och morfar kommer!

En amerikan i familjen

När vi hösten 08 flyttade till USA hade vi inte en aning om att vi skulle få en amerikan i familjen. Nu är det bara 5 veckor kvar så kommer vår lille bebbe - som till min systers stora förskräckelse, blir en amerikan. En väldigt svensk amerikan om jag får gissa. Vet inte ens om vi den lille någonsin kommer att minnas att vi har bott här i Amerika (det blir väldigt naturligt att säga Amerika och inte USA när man bor här). Det är i alla fall dags för oss som kan minnas att börja reflektera över vad vi tänker och tycker så att vi kommer ihåg, när bebben blir stor och vill höra historier om Amerika.

Gräset är alltid grönare - där du vattnar det

Detta är ett av mina favorituttryck. Det påvisar vikten av mitt egna ansvar för mitt eget liv. Om jag önskar grönare gräs behöver jag vårda det och vattna det. Kanske gödsla, klippa, ta bort ogräs. Vad vet jag vad man gör med gräs? Jag är ingen trädgårdstomte, detta är bara en underbar metafor för att vårda mitt liv. Det är just det jag ska reflektera kring i denna blogg. Att vårda mitt liv och ständigt reflektera och utvecklas (grönska). Jag kommer att reflektera utifrån min vardag, med barnen och en ny kultur som utgångspunkt. Vad jag lär mig av barnen och den nya kulturen. Jag tror att barnens tankar kan lära oss väldigt mycket och att leva i en ny kultur innebär att utmana sig själv och sina tankar. Och det är just tanken som får oss att utvecklas. Vi är vad vi tänker.