Friday, October 22, 2010

Prinsen

Lillebror har gått över 6 kilos gränsen. Han är 68,6 cm lång. Vår egen lilla haricot vert. Han är så nöjd och glad - förutom ett par timmar på nätterna då han har börjat med en dålig vana att gråta tills han får snutta på bröstet... Önskar nu att vi hade den svenska vällingen här. Kan inte förstå varför vi är dem enda i hela världen som använder välling?! Vi åker hem till Sverige första veckan i december, då tror jag att han kommer få en skvätt välling. Sen blir vi beroende och släpar med 20 kg välling över Atlanten (det som jag från början hade tänkt att undvika). Borde väl försöka göra egen välling. Någon som har försökt? Ja, vi får väl se, vår lilla amerikan kanske inte ens gillar välling.

Utvecklingen går med raketfart. Han vände sig till mage redan innan 2 månader, han skrattar, jollrar, sitter med stöd, grabbar tag i saker och tittar med stora ögon och öppen mun när vi äter.

Storasyster M sa idag, V är en prins men vi kan låtsas att han är en prinsessa. Visst, det kan vi göra. Oavsett så är han världens "goaste" lilla bebis!

Friday, October 15, 2010

Underbar dag

Vilken härlig morgon vi har idag! Strålande sol och 12 grader. Tog en vacker morgonpromenad (och njöt av den kalla höstluften....) med en granne. Har suttit i soffan med M och V och bara myst, en kaffe och en tidning och en härlig dusch upp till. Vilket bra liv vi har.

I eftermiddag ska vi till en vän som jag inte sett på länge. Ser verkligen fram emot det. Imorgon ska vi leka i löven med barnen och på kvällen ska vi på Ärtsoppa- och pannkaksparty, bara vuxna (och en bebis så klart....). Tjejerna ska bo över hos grannkompisarna när vi drar till Baltimore på finfest.

Gör en bra helg ni också!

Wednesday, October 13, 2010

En svag sida kan bara bli bättre

Jag har en svag sida som jag ständigt får arbeta med för att bli bättre på. Jag reagerar ofta känslomässigt om jag blir tillsagd, om jag får en tillrättavisning eller om jag får massa regler som jag måste förhålla mig till. Jag avskyr regler (men är väldigt laglydig!) Jag vill bli bemött som en respekterad, ansvarsfull person, som själv kan ta ansvar för hur jag "bör" agera. Kay Pollak säger att man möter vissa "svåra" människor för att man ska kunna öva sig. Att dessa människor är utsända för att jag ska bli bättre. Så igår sände Gud en pastor på mig (en vit, stor, tjock, äldre man) för att jag skulle kunna öva. Det var bra för mig, för det blir så sällan nuförtiden. Det var på parkeringsplatsen vid förskolan där jag sakta körde över en streckad markering. Han kom då fram till mig, pekade på mig (avskyr pekfinger mot mig!) och visade att jag skulle veva ner rutan. "What do you think these lines mean"? säger han, "att man inte får parkera här" svarar jag (vilket det också är, det är samma utanför affären - där alla människor kör men inte parkerar). Sen var han allmänt otrevlig och sa att det även gällde körning och att jag inte skulle köra där mer. Konversationen blev kort men jag blev arg.

Idag fick jag ett nytt prov. T fick med sig en bok från skolbiblioteket, vilket så klart är bra att de uppmuntrar läsning (sen att vi även måste fylla i varje vecka vad vi läser varje kväll är en annan historia). Med biblioteksboken fick hon även en A4 med föreskrifter. En A4-sida med regler för böckerna! Lägg av. Jag blir så trött. Inte visa T nu. Håll god min. Läs föreskrifterna för henne (som det står att jag ska göra) och le och låt naturlig. - Nu ska vi se, du MÅSTE ha boken i påsen som de skickade med, du får INTE ha dricka i väskan samtidigt, dina syskon får INTE hålla i boken, du MÅSTE lämna tillbaka i tid, du MÅSTE ersätta boken om den försvinner. Och sen den värsta: "Det finns ett rätt sätt att bläddra i böcker. Du använder höger tumme och pekfinger och bläddrar i översta högra hörnet.....". Där sprack min fasad. Jag pallar inte fler amerikanska regler.....

Det finns regler för ALLT här, tom vilken ordning man ska visa fingrarna när du räknar och visar, 1, 2, 3, 4, 5 .....

Bild: Stinkbugs, hittar man ÖVERALLT här just nu

Wednesday, October 6, 2010

Wellness policy

Fick idag hem ett brev angående höstfesten på Ts kindergarten. Citat:

" In support of the district wellness policy, please limit your snack choices to one item containing sugar (cup cake, cookie, brownie, etc). Here are some healthy alternatives:

Fresh Fruit
Dried Fruit
Fruit & Cheese Kabobs
Fruit w/ Yoghurt Dip
100% Fruit Snacks (=gelegodis, min anmärkning)
Vegetable Trays
Cheese Cubes
Pretzels (salta pinnar, min anmärkning)
Low-fat Popcorn
Graham Crackers
Animal Crackers
Pizza Dippers
Quesadillas w/salsa
Low-fat Pudding
Low-fat Yogurt
Low-fat Granola bars
Trail Mix
Nuts/ Seeds
100 % Fruit Popsicles
Mini muffin
Low-fat Pudding Pops
Baked Snacks - Doritos, Lays, Sun Chips
Angel Food Cake w/Yoghurt Dip" (sockerkaka, min anmärkning)


GIVE ME A BREAK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sunday, October 3, 2010

Välkomnande

Jag fascineras fortfarande av amerikanarnas förmåga att berömma och välkomna varandra. De är helt oslagbara på detta. På många ställen kan man som cynisk svensk tycka att det är business, så som när de kommenterar ens kläder i affären, på Ms privata preschool etc. Fast jag hävdar att det är mer än så. Det finns med i kulturen. Varje gång jag är i affären är det någon kund som kommenterar "de underbara" barnen, mina kläder eller för en allmän, trevlig diskussion. Som idag pa gymmet, det kommer in en kvinna som letar efter handfatet, då svarar en äldre dam i omklädningsrummet, "jag förstår att du är ny" och den första kvinnan säger att det är hennes första dag. Damen hälsar då henne välkommen till gymmet, hoppas att hon ska trivas och tillägger att gymmet är ett underbart ställe. En fantastisk konversation. Vilket välkomnande! Detta är något som jag hoppas att jag lärt mig av och tar med mig hem. Våga lägga sig i och berömma andra. Ska nog försvenska det hela lite genom att tona ner vissa uttryck. "Jag älskar dig" kanske inte passer till grannarna där hemma i Sverige.

Thursday, September 30, 2010

Gode Gud

Våra flickor har under sommaren umgåtts varje dag med två grannflickor. De har lärt sig mycket nytt under en sommar. Allt från Hanna Montana till livsfrågor och Gud. Här hemma har de storögt berättat för mig att Gud ser allt vi gör och att Gud har skapat allt. Jag har försökt svara diplomatiskt att människor kan tro olika. De har även förklarat att Gud kan straffa människan. Här har jag dock satt mig emot. "Min" Gud straffar oss inte och jag vill inte att mina tjejer ska vara rädda för Gud. Om de vill tro på Gud så ska det vara i en positiv (hjälpande) anda. Jag tycker att det verkar vara för mycket "uppläxande" (skräck) inom kyrkan här och det gillar jag inte, så därför är jag på min vakt om någon av granntjejerna börjar "hota" med Gud.

Sedan tjejerna börjat i skolan igen har de inte pratat om Gud så mycket men ikväll när vi skulle lägga oss lade sig T på knä framför sängen och satte handflatorna emot varandra och sa; "Gode Gud" (och en tyst bön). Jag tänkte att det så klart var granntjejerna som varit flitiga lärare igen men jag frågade ändå T vem som lärt henne att göra så. - "Madicken" svarade hon glatt och hoppade upp i sängen. "Men man får inte säga vad man önskar sig, för då blir det inte så....." Underbara Madicken och underbara Astrid. Jag längtar hem.

FBI is reporting...

FBI is reporting..... så sa en röst i telefonen när jag svarade i telefon en kväll. De ville sälja alarmsystem. Snacka om att försöka få uppmärksamhet. Vad göra när det på vartannat brev vi får står, "urgent", "very important", "requires reply" etc? Jag slutar att läsa och lyssna när jag "vet" att det inte är sant. Då är risken också stor att vi faktiskt missar sann information. Som när vi flyttade hit och fick massa telefonsamtal om att vi inte betalat våra skulder. Först blev vi så klart oroliga varje gång tills vi insåg att de var deras "metod" för att få pengar av oss. En dag lackade P ur och skällde ut stackarn som ringde. Otur för oss så var det ett företag som hade rätt - vi hade inte betalat den räkningen.

På TV är det extremt mycket reklam. Mycket reklam för läkemedel. Det är lag på att berätta om biverkningar, så i slutet av varje reklamsnutt är det en lång utläggning om allt som kan ske om du tar läkemedlet och om alla som INTE bör äta medicinen. Varje gång tänker jag, var det något positivt med läkemedlet? För mig blir det snarare negativt. Men det kanske är som traditionell marknadsföring säger, all uppmärksamhet är god uppmärksamhet.

Mycket irriterande är reklamen för bröstmjölksersättning, som nästan konkurrerar ut bröstmjölken här. "By month four, your baby is starting to appreciate toys, funny faces — and a good laugh. Keep him giggling and developing on track by feeding him Improved Enfamil® PREMIUM™, which now has Natural Defense™ Dual Prebiotics to help support healthy growth."