Vincent klappar händerna

Nu blev du överraskad.....

Ja, jag med faktiskt. Tänk att jag kom ihåg lösenord och allt för att logga in mig här (det gjorde jag inte men allt var sparat i datorn så det gick ju bra ändå). Tänkte att min kusin och moster skulle kunna bryta sitt mönster att säga till varandra "-jaha, något nytt på Ps blogg? - Nej, hon verkar inte skriva mer.. " Nu kan ni ringa upp varandra och säga: har du sett korten från NYC?

Vill gärna dela med mig av lite bilder från en barnfri helg i NYC. De bästa delarna av helgen, musikalen Billy Elliot och en besök på en stjärnrestaurang (restaurang Corton i TriBeCa) har jag inte så mycket bilder ifrån men jag lovar att det var två helt fantastiska upplevelser!

Att dessutom få ha min man - helt för mig själv - var fantastiskt.

Här är bilderna.

Kram på er!

Prinsen

Lillebror har gått över 6 kilos gränsen. Han är 68,6 cm lång. Vår egen lilla haricot vert. Han är så nöjd och glad - förutom ett par timmar på nätterna då han har börjat med en dålig vana att gråta tills han får snutta på bröstet... Önskar nu att vi hade den svenska vällingen här. Kan inte förstå varför vi är dem enda i hela världen som använder välling?! Vi åker hem till Sverige första veckan i december, då tror jag att han kommer få en skvätt välling. Sen blir vi beroende och släpar med 20 kg välling över Atlanten (det som jag från början hade tänkt att undvika). Borde väl försöka göra egen välling. Någon som har försökt? Ja, vi får väl se, vår lilla amerikan kanske inte ens gillar välling.

Utvecklingen går med raketfart. Han vände sig till mage redan innan 2 månader, han skrattar, jollrar, sitter med stöd, grabbar tag i saker och tittar med stora ögon och öppen mun när vi äter.

Storasyster M sa idag, V är en prins men vi kan låtsas att han är en prinsessa. Visst, det kan vi göra. Oavsett så är han världens "goaste" lilla bebis!

Underbar dag

Vilken härlig morgon vi har idag! Strålande sol och 12 grader. Tog en vacker morgonpromenad (och njöt av den kalla höstluften....) med en granne. Har suttit i soffan med M och V och bara myst, en kaffe och en tidning och en härlig dusch upp till. Vilket bra liv vi har.

I eftermiddag ska vi till en vän som jag inte sett på länge. Ser verkligen fram emot det. Imorgon ska vi leka i löven med barnen och på kvällen ska vi på Ärtsoppa- och pannkaksparty, bara vuxna (och en bebis så klart....). Tjejerna ska bo över hos grannkompisarna när vi drar till Baltimore på finfest.

Gör en bra helg ni också!

En svag sida kan bara bli bättre

Jag har en svag sida som jag ständigt får arbeta med för att bli bättre på. Jag reagerar ofta känslomässigt om jag blir tillsagd, om jag får en tillrättavisning eller om jag får massa regler som jag måste förhålla mig till. Jag avskyr regler (men är väldigt laglydig!) Jag vill bli bemött som en respekterad, ansvarsfull person, som själv kan ta ansvar för hur jag "bör" agera. Kay Pollak säger att man möter vissa "svåra" människor för att man ska kunna öva sig. Att dessa människor är utsända för att jag ska bli bättre. Så igår sände Gud en pastor på mig (en vit, stor, tjock, äldre man) för att jag skulle kunna öva. Det var bra för mig, för det blir så sällan nuförtiden. Det var på parkeringsplatsen vid förskolan där jag sakta körde över en streckad markering. Han kom då fram till mig, pekade på mig (avskyr pekfinger mot mig!) och visade att jag skulle veva ner rutan. "What do you think these lines mean"? säger han, "att man inte får parkera här" svarar jag (vilket det också är, det är samma utanför affären - där alla människor kör men inte parkerar). Sen var han allmänt otrevlig och sa att det även gällde körning och att jag inte skulle köra där mer. Konversationen blev kort men jag blev arg.

Idag fick jag ett nytt prov. T fick med sig en bok från skolbiblioteket, vilket så klart är bra att de uppmuntrar läsning (sen att vi även måste fylla i varje vecka vad vi läser varje kväll är en annan historia). Med biblioteksboken fick hon även en A4 med föreskrifter. En A4-sida med regler för böckerna! Lägg av. Jag blir så trött. Inte visa T nu. Håll god min. Läs föreskrifterna för henne (som det står att jag ska göra) och le och låt naturlig. - Nu ska vi se, du MÅSTE ha boken i påsen som de skickade med, du får INTE ha dricka i väskan samtidigt, dina syskon får INTE hålla i boken, du MÅSTE lämna tillbaka i tid, du MÅSTE ersätta boken om den försvinner. Och sen den värsta: "Det finns ett rätt sätt att bläddra i böcker. Du använder höger tumme och pekfinger och bläddrar i översta högra hörnet.....". Där sprack min fasad. Jag pallar inte fler amerikanska regler.....

Det finns regler för ALLT här, tom vilken ordning man ska visa fingrarna när du räknar och visar, 1, 2, 3, 4, 5 .....

Bild: Stinkbugs, hittar man ÖVERALLT här just nu

Wellness policy

Fick idag hem ett brev angående höstfesten på Ts kindergarten. Citat:

" In support of the district wellness policy, please limit your snack choices to one item containing sugar (cup cake, cookie, brownie, etc). Here are some healthy alternatives:

Fresh Fruit
Dried Fruit
Fruit & Cheese Kabobs
Fruit w/ Yoghurt Dip
100% Fruit Snacks (=gelegodis, min anmärkning)
Vegetable Trays
Cheese Cubes
Pretzels (salta pinnar, min anmärkning)
Low-fat Popcorn
Graham Crackers
Animal Crackers
Pizza Dippers
Quesadillas w/salsa
Low-fat Pudding
Low-fat Yogurt
Low-fat Granola bars
Trail Mix
Nuts/ Seeds
100 % Fruit Popsicles
Mini muffin
Low-fat Pudding Pops
Baked Snacks - Doritos, Lays, Sun Chips
Angel Food Cake w/Yoghurt Dip" (sockerkaka, min anmärkning)


GIVE ME A BREAK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Välkomnande

Jag fascineras fortfarande av amerikanarnas förmåga att berömma och välkomna varandra. De är helt oslagbara på detta. På många ställen kan man som cynisk svensk tycka att det är business, så som när de kommenterar ens kläder i affären, på Ms privata preschool etc. Fast jag hävdar att det är mer än så. Det finns med i kulturen. Varje gång jag är i affären är det någon kund som kommenterar "de underbara" barnen, mina kläder eller för en allmän, trevlig diskussion. Som idag pa gymmet, det kommer in en kvinna som letar efter handfatet, då svarar en äldre dam i omklädningsrummet, "jag förstår att du är ny" och den första kvinnan säger att det är hennes första dag. Damen hälsar då henne välkommen till gymmet, hoppas att hon ska trivas och tillägger att gymmet är ett underbart ställe. En fantastisk konversation. Vilket välkomnande! Detta är något som jag hoppas att jag lärt mig av och tar med mig hem. Våga lägga sig i och berömma andra. Ska nog försvenska det hela lite genom att tona ner vissa uttryck. "Jag älskar dig" kanske inte passer till grannarna där hemma i Sverige.